Elvis Tollare

Japp, då har jag varit och åkt rally igen. Den här gången bar det av mot Götenerundan. Om Kvarnturen var katastrof alla kategorier rally  så var Götenerundan rena drömmen. Bra organiserat, höll tidsschemat, fina sträckor och snabbt ute med resultat. Ja, man kan nog inte arrangera rally på ett bättre sätt. Vi slutade på en 6:e plats av totalt 20 i klassen. Det får vi vara nöjda med. Det var ganska tight mellan placering 4 och 7, och det gäller att ha marginalerna på sin sida. Noterna fungerade bra, nu är det bara lite högre tempo och timing som gäller. Och att vi litar på varandra inne i bilen. SS 3 är både jag och Daniel överens om att vi tappade för mycket tid på. Varför vet vi inte, vi gjorde inte bort oss genom att missa i ngt vägbyte eller så. Elvis fyllde 2 år i lördags. Tyvärr var inte matte hemma och kunde gratulera förrän på kvällen. Jag slog till med riktigt mycket godis åt tollaren på söndag istället. Å det gick hem! Tänk två år, va fort det går! Nu är Elvis ingen u

I lördags var det så dags för rally igen. Bilen hel och fin efter rullningen 10 juli. Första sträckan som skulle ha körts på folkracebanan vid Dunteberget blev inställd. Så direkt till sträcka två fick det bära av. Den gick inte bra alls. Fick ingen fin rytm i körningen. Det stämde helt enkelt inte, vilket visade sig på tiden. Inget kalasåk direkt. På väg till sträckan upptäckte vi att inte tripmätaren fungerade som den skulle. Den tickade och gick men visade helt fel! Punktering hade vi också när vi kom i mål på SS2. Bara att stanna och byta däck strax efter målet på sträckan. Men det var inga problem, vi hade ju ändå 20 min service så vi visste att vi skulle hinna utan problem. SS3 gick inte så mycket bättre den. Det ville helt enkelt inte stämma. På fjärde sträckan fick vi bryta. Det var en riktig skitväg, underlaget var under all kritik. Tornet till stötdämparen gick sönder och fjäderbenet hoppade ur koppen och rakt in i bakdäcket. Gissa om det blev tungt att köra och jisses vad de

Jaha ja. Idag blir Izabella 7 månader. Ojojoj va for tiden går. Nedan en bild på underverket från Karlstad-turen i början på augusti. Fotograf är Louise Andersson. Första bilden publicerad på en sittande Izabella! Duktig hon är vår lilla piga.

Elvis Pelvis är lite piggare. Men det märks att han är tagen efter ormbettet. Han vill inte gärna gå ut själv på morgonen. Å bajsa på baksidan vid hallonbuskarna det gör han nog aldrig mer igen, haha. Annars har det väl inte hänt så mycket här på farmen. I söndags var jag till brukshundklubben och hjälpte till när de hade tävling. Stod i köket/kiosken. Alltid lika trevligt att få prata med hundfolk. Bella var med och hon skötte sej bra. Oj, va sugen man blir på att träna med sin egen hund när man ser alla duktiga ekipage. Men nu ska Elvis vila i 10 dagar så träning med hund är inte att tänka på just nu. Jag har fått sett lilla Ellen också. Annicas barnbarn. Jisses, va liten hon var. Bella såg ut som en jätte bredvid Ellen. Och jag kan inte för mitt liv komma ihåg att Bella en gång var så där liten... Man glömmer tydligen fort. Ellen var 44 cm lång och vägde 2430 gram (tror jag) när hon föddes. Bella var ju 43 cm lång men vägde bara 1750 gram. Så de var ju ungefär lika stora

Har varit till veterinären idag igen. Elvis är mycket bättre tack gode gud! Hjärtljuden låter bra idag. Nu ska tollaren äta medicin i 5 dagar så hoppas vi att den här persen är över sen. Men veterinären påpekade än en gång att det var bra att vi kom in så snabbt med honom. Om jag hade väntat till idag, hu, det vill jag inte ens tänka på. Det är konstaterat att det var orm som bet Elvis. Inte så kul att veta att man har såna otäcka djur som kryper runt i trädgården. Nu ska allt högt gräs bort med det samma!  

Igår var det inte en lugn stund på hela dagen. Vid 10 kom Anna och Java hit och vi tränade lite med hundarna. Elvis gick skitbra så nu är jag sugen på att börja tävla i lydnad. Vet att det är mycket jobb kvar fortfarande men... Vid lunch kom moster Annika på besök. Hon hade med köttfärs och älgfärs. Mums! Som vanligt hann hon med en hel del när hon var här. Hur orkar hon? Tusen tack i alla fall Annika för att du var här. Elvis betedde sig konstigt redan på förmiddagen när Anna och Java var här och tränade. Helt plötsligt kunde han bara skrika rakt ut. Vi fattade ingenting och trodde först att han hade ont i en tass. Så där höll Elvis på hela dagen. Bara att det blev värre och värre. han verkade stressad och ville hela tiden upp  i mitt knä. Vid ett tillfälle när jag satt och kollade på tv hoppade han till och med upp på tv-bordet. Inte likt Elvis. Till slut förstod jag att något var riktigt fel och ringde till distriktveterinären Zoltan. Han har turligt nog mottagning i just Råd