Stackars liten skata

Igår eftermiddag när jag låg på gräsmattan och solade började Elvis bete sej lite konstigt en bit bort vid en buske. Till slut var jag tvungen att gå bort å se vad det var han höll på med. Där under busken låg en skata. Liten stackare, tror det var en ung pippi för den var inte så stor. Men död var den, för jag petade lite på den och den rörde sej inte ur fläcken. Vad som hänt den lilla skatan förblir ett mysterium. Den kunde inte ha legat där så himla länge för kvällen före klippte ju jag gräsmattan och då var den inte där. Förmodligen hade den dött under natten eller tidigt på morgonen. Eftersom Elvis är en apporterande fågelhund tänkte jag att detta är ju som en skänk från ovan. Nu måste jag se hur han reagerar på fågel. Å först var fegproppen rädd. Nyfiken som bara den, men han vågade inte ända fram till skatan. Ville så gärna men… Jag försökte uppmuntra honom och då insåg jag att han vågade mer och mer. När husse sedan kom hem så visade Elvis stolt upp vad han hade hittat. Å då tog han fågeln i munnen! Hoppas jag får tag på fler döda fåglar så jag kan träna med Elvis. De måste ju vara färska dock å så vill man ju inte att de ska ha dött pga nån sjukdom som kan smitta. Jag kan ju inte så mycket om det här men det bästa är väl ändock om man får en fågel som nån har skjutit samma dag (ja, om den inte legat i frysen då vill säga).